Jag bryr mig verkligen inte om folk röker, det står i min mening var och en fritt att förpesta sin egen tillvaro bäst man vill. Men jag blir irriterad på föräldrar som röker i närheten av sina barn. Som den där mamman jag möter varje morgon på väg till varsin förskola; hon styr tvillingvagnen med en hand och håller cigaretten i den andra. Varje morgon. Kan man inte vänta tills man har lämnat barnen åtminstone?
Med det sagt så tänker jag tala om att min långsammaste kilometer idag gick på 6:03, och det var i princip uppför hela den kilometern. Jag skojar inte. Det var liksom inte sådär "Åh vilken lång uppförsbacke" och så är det egentligen bara 50 meter, utan det är ca 700 meter seg backe (en snabb koll visar att höjdskillnaden är ca 20 meter mellan botten och toppen). Dagens mil gav hur som helst årets andra PB på halvimponerande 56:58. (Med halvimponerande menar jag att det inte direkt är några världsrekord vi pratar om, men jag är sjukt nöjd ändå!)
Har haft en skön eftermiddag med utehäng för hela slanten, med barnen o A. S mår mycket bättre, tackar som frågar. Men när till och med E påpekar att "Mamma, han har blivit så smal i ansiktet", då vet man att han har tappat vikt... Hon fortsatte meningen med "Stackars S, jag förstår att det är jobbigt att vara sjuk gubben!" < 3
Nu är jag full av endorfiner och inte det minsta sugen på att sova trots att klockan är halv tolv. Borde kanske lägga mig ändå. Imorgon ska jag inte träna och S är frisk - vad ska vi hitta på då?! Efter en vecka hemma så borde det finnas massor att vilja ta sig för, men jag kan inte komma på en enda. Om vädret är fint letar vi nog upp en gunga nånstans...
1 comment:
Wow! Snyggt jobbat!
Post a Comment