Igår kändes halvmaran inom räckhåll, idag not so much. Haft träningsvärk i rumpan hela dagen, kunde knappt sitta på min lilla sadelstol, som jag i övrigt gillar väldigt mycket. Fick stå delar av dagen istället, fast det var inte mycket skönare. Hade jag inte varit så sugen på att turista i Amsterdam när jag ändå är där så hade jag nog bytt distans. Som det är nu hinner jag gå på zoo på söndag eftermiddag (förutom Anne Franks hus och något av alla konstmuseer på lördagen), men skulle jag ge mig på halvmaran istället så skulle jag inte hinna göra nånting mer än att springa o äta på söndan. Alltså: i år vinner turistandet över prestigen att springa en halvmara. Resan i sig är ju lika mycket för att lyxa till det och ta hand om mig själv. Hoppas på att hinna med en canal cruise också. Kanske en dinner cruise någon av kvällarna, för äta måste vi ju ändå göra.
När jag bodde i Umeå pratade de infödda norrlänningarna ofta om att komma förbi på "en kopp fika", ungefär som att man skulle knöla ner bullen i kaffet. Äter man med sked eller dricker man den då? Jag tänker mig att det här iaf är den optimala koppen fika och vad passar bättre på en måndag kväll än en kopp fika?
Nu vankas det Lost till fikakoppen. Skönt, då slipper jag plocka fram skämskudden till de där stackars ensamma mammorna som fnittrar som bäst just nu.
2 comments:
Asbra sprunget i vilket fall.
Tack :)
Post a Comment